1984 – A cunning little electronic devil
Två år efter Michael Jacksons stora genombrott kom en lite ballare version. Om du frågade mig 1984, vill säga. Prince, en androgyn liten galning som lanserade Purple Rain med en långfilm. Det var näst intill omöjligt att välja mellan ett Prince-tygmärke eller ett Jackson-dito på ryggen av jeansjackan.
Precis som de två tidigare låtarna i min lista är Let’s Go Crazy första låten på albumet. Återigen en start som slår undan fötterna på en. Originalversionen har ett längre och bättre intro än i den officiella videon här.
http://www.totallyfuzzy.net/ourtube/prince/lets-go-crazy-w-the-revolution-video_4c14ea1e0.html
Vad är det här för nåt?
Inlägget är en del av min autobiografiska musiklista. En lista över 80-talets bästa musik – om ni hade frågat mig det året det begav sig. Ett årtal om dagen (“typ”) – en låt per årtal. 1982-1989.
Alltså från att jag var åtta till femton år.
Följ med på en magisk resa in i en tonårings hjärna för länge, länge sedan. Och lyssna.
Det fanns förstås en massa mer musik som spelades flitigt i pojkrum, på disko och på blandbanden i den gigantiska walkmanen. Tunga one hit wonders som skakade om min värld för att sedan ersättas av nästa one hit wonder.
Men jag valde ut några som jag (1) kom ihåg utan att behöva anlita en släktforskare och (2) på nåt vis betydde lite extra, i alla fall som jag minns det.
