Egentligen vill vi bara vara viktlösa.
När jag skriver detta har Christer Fuglesang precis tappat nåt verktyg i rymden som ligger i omloppsbana runt vår planet. Kanske den mest omtalade muttern i svensk mediehistoria.
Själv tror jag Christer släppte den med flit för att få sin egen Fuglesang-mutter uppe på stjärnhimlen, som Karlavagnen. Ett evigt konstverk för att för alltid påminna oss tvivlare om att han kom ut i rymden till slut.
När du läser detta har troligtvis rymdmanin lagt sig som en urvriden trasa. En mani som blossar upp varje gång USA skickar upp en ny raket i stratosfären, men som dör så fort tv slutar sända bilder på
de svävande astronauterna i sina ljusblå overaller.
Alla människor som kliver upp klockan tre på natten för att se en uppskjutning som aldrig blir av, skiter fullständigt i rymden i övrigt. För rymden är inte så kul, egentligen. Människan gick på månen 1969, och sedan dess har vi inte satt vår fot på den ostlika stenklumpen.
Det där med rymden har blivit en seg historia. Christer Fuglesang tränade 15 år för tio dagar i oändligheten.
Alla människor som kliver upp klockan tre på natten
för att se en uppskjutning som aldrig blir av,
skiter fullständigt i rymden i övrigt.
Men det är ändå något som kittlar. I början var det nog tron på liv på Mars och att vi snart skulle kunna bo på månen om somrarna. Där har vi tröttnat, våra vilda visioner har mattats.
Det som återstår är det där med viktlösheten.
När allt kommer till kritan så vill vi bara vara viktlösa. Vi vill sova mitt i luften och glida runt som mänskliga maneter. Vi vill bokstavligen slippa alla bördor som tynger oss.
Vi på Din Teknik har tagit reda på vilka möjligheter som finns för en vanlig svensk drömmare att försätta sig i ett viktlöst tillstånd. Måste man ut i rymden? Och kan man det? Petter Palmgren har svaret på sidan 110.
Drömmer vi inte om rymden så drömmer vi om robotar. I olika framtidscenarier har de antingen tagit våra jobb, förslavat oss eller gjort våra liv oerhört mycket enklare. Precis som med rymden har vi en hatkärlek till de människolika maskinerna.
Och nu är de närmare än någonsin. Faktisk bara på andra sidan Öresund. Från Danmark tänker nämligen jätten Lego placera en ny robot i våra hem och göra för robottekniken vad Ipod gjorde för musiken.
Tomas Gunnarsson tog flyget ner för att ta reda på vad som egentligen föregick. Har de verkligen gjort en byggsats där vem som helst kan skapa en robot som kan skilja på färger, dansa och hämta din öl? På sidan 70 har du svaret.
Trevlig läsning!
